Läsrapport februari

Etiketter

,

Hej! Årets kortaste månad är slut och det är dags för en ny läsrapport. Det här har jag läst i februari:

Pettersen, Siri ”Röta” (Korpringarna 2)

Mantel, Hilary ”Skuggan av ett liv”

King, Stephen ”Majsens barn och andra noveller”

Vesaas, Tarjei ”Vindarna”

Fry, Stephen ”Mythos”

Wähä, Nina ”Testamente”

Ohlsson, Bengt ”De dubbelt så bra”

Ingemark, Dominic ”Väggarnas vittnesbörd”

Antonsson, Sofia, Steijer, Jeanette & Fröling, Beatrice ”Magkänsla”

Jacobsen, Roy ”De osynliga”

Aciman, André ”Call me by your name”

Tremblay, Lise ”Hägern”

Antal lästa böcker: 12

Överraskningar: Nina Wähä var en trevlig ny bekantskap, och Testamente är en roman jag verkligen kan rekommendera. Tidigt 80-tal, norra Finland, glesbygd, och en rejält dysfunktionell familj med en stor och brokig syskonskara som det är ett nöje att följa (vissa mer än andra). Påminde mig lite om Jag for ner till bror, settingen är likartad och båda är fulla av mörka familjehemligheter, men Testamente är mer lättsam och underhållande.

Besvikelser: Jag hade inte väntat mig så mycket av Bengt Ohlssons De dubbelt så bra, men blev ändå rätt avskräckt av att stora delar av boken kändes som ren högerpropaganda. Sedan beskrivs hela kärlekshistorien väldigt märkligt, men det är ju tyvärr ett tillvägagångssätt som Ohlsson delar med många författare i det renodlade romanfacket. Gud förbjude att det skulle bli romantiskt, liksom.

Andra delen i Siri Pettersens Korpringarna-trilogi hade jag stora förhoppningar på, men blev faktiskt lite besviken på Röta. Det är mig det är fel på i det här fallet, jag hade väntat mig en helt annan setting och var inte beredd på vilken typ av bok det skulle vara. Just nu känns det inte som att jag kommer läsa klart serien.

Lite hädelse kanske, men även André Acimans hyllade Call me by your name (som jag läste på svenska) var en bok jag inte riktigt fastnade för. Jag älskade första halvan/två tredjedelarna, men slutet av boken gillade jag inte alls. För mig var det inte en storslagen kärlekshistoria, som det är i den underbara filmen – jag är så glad att filmskaparna valde att tweaka storyn i en mer romantisk riktning! Bokens karaktärer beter sig för det mesta obegripligt, de har sex med andra (och båda är fine med det, men jag personligen gillar det icke), kronologin i deras förhållande känns ologisk och det känns ärligt talat aldrig som att Elio bryr sig så mycket om Oliver egentligen. Det är väldigt mycket roman och noll romance. Filmen ser jag som ett mästerverk, men romanen lämnade en besk smak i munnen även om den började fantastiskt.

Bästa: Jag läste två underbara novellsamlingar efter varann i början av månaden – Majsens barn av Stephen King och Vindarna av Tarjei Vesaas. Två favoritförfattare som var lika bra som de alltid är. Jag har inte läst Children of the Corn tidigare eller sett filmen (skulle aldrig våga), men novellen var lika bra som jag trodde. Vesaas Vindarna trodde jag först var en roman, och försökte förtvivlat förstå kopplingen mellan de olika kapitlen innan jag insåg att de var separata noveller… Han skriver så fint och inkännande om barn, det tycker jag om! Vet inte hur många manliga författare på 50-talet som skrev ur småbarns perspektiv, men känns som att det kanske inte var jättevanligt?

Men. Det allra bästa jag läst den här månaden, och som har påverkat mig massor, är Mythos av Stephen Fry – där han återberättar de grekiska gudasagorna på ett underbart witty och underhållande sätt. Jag har velat uppdatera mig på grekisk mytologi i många år (har nog inte aktivt läst någon samling av det här slaget sedan jag var barn), men har avskräckts av gamla mossiga böcker av författare som tyvärr låtit sin egen homofobi färga texten rejält. Vilken tur då att den här boken dök upp! Jag var lite orolig för att det skulle bli för mycket humor, för oseriöst, men Fry har en alldeles perfekt balans mellan fakta och torr, brittisk humor. Berättelserna är vackra, spännande, komiska, hemska – sagor helt enkelt, och det är en njutning att läsa dem. Jag lärde mig massor av boken och ser fram emot att läsa uppföljaren, Heroes, som redan är inköpt och väntar på TBR-hyllan.

Annonser

Läsrapport januari

Etiketter

Jag tänkte försöka summera min läsning månad för månad framöver, vi får se hur det går med det. Här är i vilket fall min läsrapport för januari:

Boyne, John ”Hjärtats osynliga raseri”

Stark, Ulf ”Dårfinkar & dönickar”

Hedlund, Helena ”Det fina med Kerstin”

Penny, Laurie ”Bitch Doctrine”

Sundh, Kerstin ”Miranda och pärlhalsbandet”

Sade, Donatien Alphonse Francois de ”Philosophy in the Boudoir”

Bohman, Therese ”Den drunknade”

Hedlund, Magnus ”Ärligt talat”

Szymborska, Wislawa ”Sena dikter”

Hofsten, Helena von ”Om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olycka”

Hedlin, Anna ”Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten”

Neuvel, Sylvain ”Sovande jättar”

Mistral, Gabriela ”Skönheten”

Palm, My ”Festens charmigaste tjej”

Edelfeldt, Inger ”Novellerna”

Hellsing, Lennart ”Hickori Dickori Docka”

Hellsing, Lennart ”Äppelgumma”

Lundberg, Aleksa ”Bögtjejen”

Antal lästa böcker: 18

Överraskningar: Jag hade inte väntat mig att jag skulle tycka så mycket om Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten, Anna Hedlins roman om Tudor-England, men den gillade jag verkligen! Blev också sugen på att läsa Hilary Mantels Wolf Hall-serie om samma tid, vi får se när jag hinner med den.

Magnus Hedlunds novellsamling Ärligt talat var ett impulslån av en för mig helt okänd författare, och det blev en mycket trevlig ny bekantskap! Novellerna är absurda, vardagliga men ändå inte, och ibland finns det ett drag av skräck som jag givetvis uppskattar.

Jag tyckte också mer om Wislawa Szymborskas dikter än jag hade trott att jag skulle göra, och vill gärna läsa mer av henne.

Besvikelser: Här måste jag nämna Sovande jättar av Sylvain Neuvel, trots att det var en på många sätt underbar läsupplevelse. Premissen är så beyond episk, så storslagen, men formatet (allt berättas i referat/intervjuer) gör verkligen inte storyn rättvisa och ger ärligt talat ett intryck av lättja – klart det är enklare att ge en kort och svepande beskrivning av en händelse än att faktiskt beskriva den och hur den upplevdes av karaktärerna i stunden. Jag ser fram emot nästa bok i serien men önskar verkligen att författaren hade hanterat sin berättelse på ett annat sätt.

Bästa: En av mina starkaste läsupplevelser i januari (och helt klart en överraskning också) var Philosophy in the Boudoir av markis de Sade. Inte en bok för alla (varning varning),  men alltså vilken total käftsmäll och attack på hela etablissemanget. Det är så rått, så punkigt, så ondskefullt och groteskt och porrigt och, som titeln antyder, filosofiskt. Och de Sades filosofi är för det mesta elak och hatisk, men mitt i allt finns det åsikter och tankar som vi ser som ”goda” idag men som var totalt tabu 1795 när boken skrevs. Jag har inte läst något av de Sade tidigare och trodde nog att ryktet om honom var överdrivet, men nej. Det är inte konstigt alls att somliga av hans verk var förbjudna fram till 1960-talet.

Min andra bästa i januari var den första boken jag läste ut i år, Hjärtats osynliga raseri av John Boyne. En omfattande roman som utkom i höstas och som följer Cyril, som växer upp i mitten av 1900-talet i det katolska Irland och som får känna på hur hårt kyrkan och samhället dömer de som inte följer normen – Cyril är homosexuell, och blev dessutom bortadopterad som nyfödd efter att hans mor jagats från sin hemstad för att hon väntade barn utan att vara gift. Jag trodde att detta skulle vara en tung och jobbig berättelse att ta till sig, och det är det verkligen på sina ställen, men romanens grundton är ändå lättsam, och språket är underbart. En stor berättelse som griper tag i en, och som visar en mörk sida av Irland.

Elin listar 2018

Etiketter

, ,

Kulturkollos veckoutmaning denna vecka är att sammanfatta 2018 utifrån deras lista. Svårt men roligt! Här kommer mitt försök till sammanfattning:

Årets mest oväntade: Ingen jämfört med dig av Jonas Brun gillade jag så enormt mycket mer än jag hade förväntat mig.
Årets klassiker: Har läst en del klassiker under året men är särskilt glad att jag tog mig igenom Fanny Hill av John Cleland. 1700-talslitteratur kan vara lite av en utmaning men jag hoppas kunna läsa mer sånt framöver.
Årets knock out: My Favorite Thing Is Monsters av Emil Ferris. Say no more.
Årets kvinnokamp: Har läst så mycket som skulle passa in här, men Lifsens rot av Sara Lidman lyser allra starkast.
Årets gråtfest: Grät till alla julnoveller jag läste av Selma Lagerlöf, men allra allra mest till Legenden om julrosorna.
Årets gapflabb: Martilo och helgonet av Fabian Göranson. Underbart historiskt seriealbum där humorn förde mina tankar till Asterix.
Årets historiska: Pratar vi fackböcker så var Slaveriets historia av Dick Harrison otroligt bra.
Årets obehagligaste: Vaggvisa av Leïla Slimani eller Avgrund av Jeff VanderMeer – obehagliga på helt skilda sätt.
Årets dystopi: The Girl With All the Gifts av M. R. Carey. Men jag vill även nämna Slutet av Mats Strandberg, också så fantastiskt bra!
Årets grafiska: My Favorite Thing Is Monsters av Emil Ferris. Ursäkta upprepningen, men herregud vilken bok.
Årets nya bekantskap: Finns många, men jag läste två böcker var av både Therese Bohman och Tove Folkesson 2018 och blev mycket förtjust i dem.
Årets utmaning: Sapiens av Yuval Noah Harari avskräckte mig länge på grund av att den är så lång. Men när jag väl började läsa var den betydligt mer lättläst än väntat.
Årets tegelsten: En tryckare på Blue Moon Bar av Hanna Hellqvist. Fast jag läste pocketutgåvan då.
Årets ögonöppnare: Vad hände med barnen? av Eva F. Dahlgren var väldigt spännande och berörande läsning som gav nya insikter om hur samhället såg ut kring förra sekelskiftet.
Årets återseende: Blake Crouch var en fantastisk ny bekantskap 2017, som jag återkom till när jag läste hans western-skräckis Abandon i våras.
Årets aldrig mer: Den mörkaste delen av skogen av Holly Black gav verkligen inte mersmak.
Årets huvudperson: Måste väl ändå vara Eileen i Ottessa Moshfeghs bok med samma namn. Svår att glömma, även om man vill.
Årets filmupplevelse: Jag har sett väldigt mycket Bergman under året (tack SVT!). På nyårsafton avslutade vi 2018 med att se den långa versionen av Fanny och Alexander, en omtittning som var ett mycket värdigt slut på året.
Årets kulturella höjdpunkt: Anna Svärd på Västanå teater i somras.
Årets magplask: Jag hade väntat mig så mycket av Nightfall av Jake Halpern och Peter Kujawinski – trodde att det skulle vara riktigt bra skräck, men det var varken läskigt eller bra. Så synd.
Årets kan-inte-släppa-den: HEX av Thomas Olde Heuvelt läste jag för snart ett år sedan, men jag tänker fortfarande på den ofta.
Årets skämskudde: Underbara Miranda Hart försätter sig själv i de mest genanta situationer i självbiografin Is It Just Me? Är besatt av serien Miranda och därför så glad att hon även skriver böcker.
Årets lyckopiller: Hundpromenaden av Sven Nordqvist. En bilderbok man skulle vilja flytta in i.
Årets läskigaste: Vissa av bilderna i Paperbacks From Hell av Grady Hendrix är sjukt läskiga.
Årets debut: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets pristagare: Jacqueline Woodson, mycket värdig ALMA-pristagare.
Årets överskattade: Moderskap av Sheila Heti kändes… tom? Hade inget emot den under läsningen men jag hade ändå väntat mig mer.
Årets underskattade: Ian Ogilvys böcker om Measle Stubbs borde verkligen få fler läsare! Helt underbar brittisk barn-fantasy i Roald Dahls och Eva Ibbotsons anda, ju.
Årets sönderpratade: Det var ett väldigt tjat om vilka som borde blivit nominerade till Augustpriset men inte blev det, osv. Det gjorde mig inte direkt mer sugen på att läsa de där böckerna folk tyckte borde ha fått en nominering.
Årets serie: Om jag ska bortse ifrån My Favorite Thing Is Monsters så skulle jag vilja lyfta fram Love Hurts Deluxe av Kim W. Andersson här.
Årets låt: 1999 av Charli XCX och Troye Sivan. Mycket för den fantastiska videon.

Bästa läsningen 2018

Etiketter

, , ,

Då har det blivit ett nytt år och dags att summera det gamla. Jag tycker verkligen om att ta mig tid i slutet av året att gå igenom läsloggen och fundera över vilka läsupplevelser som berört mig mest under det gångna året. Den här gången var det svårt att välja ut det bästa – om jag räknat rätt har jag läst 177 böcker under året, vilket skulle kunna vara någon slags personligt rekord.

I det här inlägget listar jag mina 20 starkaste läsupplevelser från 2018. Längst ner kommer även en topp-tio över sedda filmer under året.

Bästa läsningen 2018

20. Aftonland”, Therese Bohman (2016) – Therese Bohman har ett underbart språk, så vackert och precist. Jag har ärligt talat svårt att dra mig till minnes handlingen i denna roman men det spelar ingen roll, känslan och språket grep så starkt tag i mig.

19. We Were Witches”, Ariel Gore (2017) – En poetisk, feministisk roman med gott om litterära referenser. Den sortens roman man vill stryka under vackra meningar i.

18. Älskade”, Toni Morrison (1987) – En stark berättelse om slaveriet i USA, om kvinnoliv, om sorg.

17. Jag for ner till bror”, Karin Smirnoff (2018) – Jag tyckte mycket om denna debut, som ju också blev augustnominerad. Eftersom jag dras både till högklassigt språk och spännande berättelser  uppskattar jag när en författare skriver en bladvändarhistoria utan att göra avkall på sina litterära ambitioner. Kärvheten och skönheten i språket för tankarna till tidigare norrlandsskildrare, som Torgny Lindgren och Sara Lidman.

16. Draugen (Pax #10)”, Åsa Larsson & Ingela Korsell (2018) – Pax-serien fick sin dramatiska upplösning i höstas, med denna bok som knöt ihop säcken lika väl som förväntat. Jag är så glad över att det skrivs så bra och spännande böcker för barn – böcker som är spännande på riktigt, även för mig som vuxen. Nu hoppas jag på en filmatisering, för visst måste det väl göras? Det vore ju en alldeles klockren julkalender…

15. Dockskåpet”, Tove Jansson (1978) – En av två av Tove Janssons novellsamlingar, som jag läste i början av året. Titelnovellen är så otroligt fin, en skildring av ett par som glider ifrån varandra, alltmedan en av dem lägger ner sin själ i ett dockskåp.

14. Fejd och fest”, Li Österberg (2018) – Fantastiskt rolig tolkning av de gamla grekiska gudasagorna, i serieform. Är så glad att jag hittade den här på biblioteket! Det märks att Li Österberg läst på, och jag gillar verkligen hennes tolkning av gudarna.

13. Julklappsboken och andra berättelser”, Selma Lagerlöf (1933) – Selma är alltid Selma, och hennes julberättelser ger mig både julstämning och får mig att gråta. Novellen ”Julklappsboken” handlar om att hon som barn sitter på julaftonskvällen och hoppas att hon ska få en bok i julklapp, för julaftonskvällen är den enda kvällen på året då man får ligga uppe och läsa så länge man vill. En så vacker berättelse i all sin enkelhet.

12. The Girl With All the Gifts”, M. R. Carey (2014) – Dystopi! Jag blir alltid lite extra lycklig av en bra dystopi, särskilt som jag har så svårt att hitta dem. Den här har jag tänkt läsa sedan den kom, men först i år blev det av. Rena zombieberättelser lockar mig inte så mycket, men detta är så mycket mer än så. Det är bra skräck, så spännande så man inte kan sluta läsa, och många scener som biter sig fast i en. Jag kommer absolut läsa mer av M. R. Carey.

11. Odinsbarn”, Siri Pettersen (2015) – Ytterligare en bok jag velat läsa länge men som det blev dags för först nu. Mycket bra och spännande ungdomsfantasy, inspirerad av nordisk mytologi. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen!

10. Kåda”, Ane Riel (2017) – Deckare läser jag sällan, men ibland dyker det upp någon som jag bara måste läsa. Och i det här fallet var det tur att jag gjorde det, för ”Kåda” är ju helt otroligt bra. Mörk och skruvad, om en mer än dysfunktionell familj och hur det blev som det blev för dem.

9. Varsel i mörkret”, red. Hans-Åke Lilja (2018) – En enormt trevlig samling skräcknoveller! Särskilt mycket gillade jag novellerna ”Dragen till ljuset” av Kevin Quigley och ”The Keeper’s Companion” av John Ajvide Lindqvist.

8. Misslyckas igen, misslyckas bättre”, John Ajvide Lindqvist (2018) – Som det fan jag är var det rena julafton att läsa denna bok om John Ajvide Lindqvists skrivprocess och hur alla hans romaner kom till. Som författare var det trösterikt att läsa om en såpass etablerad och hyllad författares alla vedermödor. Ibland behöver man höra att även idoler kan ha det kämpigt med skrivandet.

7. HEX”, Thomas Olde Heuvelt (2016) – En underbart läskig och välskriven skräckroman som jag skrivit mer om här.

6. Ingen jämfört med dig”, Jonas Brun (2018) – Spännande och språkligt stark roman om ung kärlek och hur man kan förblindas av den.

5. Just Kids”, Patti Smith (2010) – Äntligen tog jag tag i denna, som jag tänkt läsa så länge. Gud, så bra den är. Jag drogs in totalt i Pattis vackra värld och blev deppig över att jag inte levde på 60-70-talet, när folk drev runt i viktorianska vintage-klänningar och skapade konst. Men kanske är det bäst att läsa om det ändå.

4. Brun flicka drömmer”, Jacqueline Woodson (2018) – Woodson vann ALMA-priset 2018, och efter att ha läst hennes prosalyriska uppväxtskildring vet jag att hon var en värdig pristagare. Jag har skrivit mer om boken här.

3. Lifsens rot”, Sara Lidman (1996) – Vilken bok detta är. Arbetarskildring, kvinnoskildring, det gamla Sverige, landsbygd, Herrans tukt och förmaning, och allt på ett så vackert och säreget språk så man vet inte vart man ska ta vägen.

2. Qvighusa”, Mariann Sönnebo (2018) – En alldeles underbar liten roman om en kvinna som flyttar ut till ett gammalt, förfallet hus på landet efter en skilsmässa. Hon behöver läka, själen behöver ro, och medan hon sköter om huset och följer årstidernas växlingar utanför fönstret blir hon långsamt hel igen. En så vacker bok som vaggade in mig i ett mjukt och behagligt lugn under läsningen. Även om jag inte själv skulle klara av att bo isolerad i ett gammalt hus är det så rogivande att läsa om, och samklangen med naturen och djuren är vacker. Påminde mig om Marlen Haushofers ”Väggen”, just i skildringen av natur och djur och dagliga sysslor.

1. My Favorite Thing Is Monsters”, Emil Ferris (2017) – Denna grafiska roman läste jag tidigt under året men visste redan då att den skulle toppa denna lista. Detta är ett mästerverk. Spänning, skräck, fantastisk story, fantastisk tecknarstil. Jag är så enormt glad att en fortsättning är på gång.

Bästa filmerna 2018

10. ”Kill Your Darlings” (John Krokidas, 2013)

9. ”Deux jours, une nuit” (Jean-Pierre Dardenne, Luc Dardenne, 2014)

8. ”Sommarnattens leende” (Ingmar Bergman, 1955)

7. ”För att inte tala om alla dessa kvinnor” (Ingmar Bergman, 1964)

6. ”Call Me By Your Name” (Luca Guadagnino, 2017)

5. ”Speglingar” (Sara Broos, 2016)

4. ”Euphoria” (Lisa Langseth, 2017)

3. ”What We Do In the Shadows” (Jemaine Clement, Taika Waititi, 2014)

2. ”Höstsonaten” (Ingmar Bergman, 1978)

1. ”Lady Macbeth” (William Oldroyd, 2016)

Brev <3

Etiketter

Kulturkollos veckoutmaning denna vecka handlar om kommunikation. Hur håller man kontakten med vänner och andra i dagens samhälle? Jag är gammalmodig av mig, som ni kan se i mina enkätsvar nedan:

lapp på köksbordet – SMS/WhatsApp/annat

handskrivet brev – epost/annat

vykort – SMS/FB/messenger/Instagram/SnapChat/annat

telefonsamtal – SMS/messenger/ annat

inbjudningskort på papper – digital inbjudan

Alltså, jag använder såklart telefonen och datorn minst lika mycket som någon annan, och kommunicerar massor via sms, mejl, diverse gruppchattar osv osv. Och tycker det är hur bra som helst. Men digital kommunikation är det där vardagliga som man inte tänker på, som bara finns där hela tiden. Klart det finns sms man minns, eller mejl, men de är få.

Riktiga brev, däremot. Jag har en vän som jag brevväxlat med ända sen vi slutade nian (innan dess skrev vi till varandra i anteckningsböcker på lektionerna), och det finns ingen post som gör mig så glad som ett nytt brev från henne. Våra brev är långa och dagboksliknande, som ett mejl aldrig hade kunnat vara på samma sätt. Jag upplever att det är lättare att öppna sig när man skriver för hand, och att läsa ett handskrivet brev är en mycket starkare upplevelse rent sinnligt/känslomässigt. Frimärket, brevpappret, en handstil man känner väl, anteckningar i marginalerna, allt sånt sätter stämningen och väcker känslor. Jag upplever också att det är väldigt meditativt att skriva brev för hand, jämfört med att skriva ett mejl.

Kort sagt så älskar jag fysiska brev, och jag är så glad över att ha vänner som känner likadant så att jag har någon att skicka till. Just nu har jag nyss fått ett brev som behöver besvaras, och som ligger här bredvid mig på bordet och gör mig glad. Jag har redan börjat fundera på vilket brevpapper jag ska använda denna gång.

Hundarnas hund

Etiketter

, ,

Kulturkollos utmaning handlar denna vecka om hundar. Jag som alltid varit hundrädd har tyvärr ingen erfarenhet av några direkt nära relationer med verkliga hundar, även om det såklart finns undantag (gamla, trötta hundar som mest bara sover har alltid varit favoriten, dem kan jag känna mig trygg med). Men i litteraturen behöver man ju inte bli begränsad av den där rädslan, och där har jag många fina minnen av hundar jag läste om som liten. Överlag tycker jag mycket om att läsa om djur, förutsatt såklart att det inte går illa för dem. Och det är ju väldigt fint att man kan få uppleva relationen till en hund genom en bok, trots den där irrationella fobin man har.

En hund som alltid har funnits med i min familj, eftersom mamma älskar honom och har berättat hans historia mängder av gånger, är Bobby. Hans hela namn är Greyfriars Bobby, och han är en litterär hund som faktiskt har funnits på riktigt. Bobby var en Skye-terrier som levde i slutet av 1800-talet i Edinburgh, och som följde med sin ägare, John Gray, överallt. Gray var en gammal man, och när han dog begravdes han på Greyfriars-kyrkogården. Men Bobby kunde inte glömma sin bäste vän. Han stannade kvar vid graven och vaktade den – i fjorton år, tills han själv dog och begravdes i närheten av sin husse.

Det har gjorts flera böcker och filmer om Bobby, men den jag har läst är en väldigt vacker bilderbok – Greyfriars Bobby av Ruth Brown. Jag läste den senast i julas för min brorson, som också tyckte mycket om den, och jag hade lika svårt som alltid att hålla tillbaka tårarna. Det är något med den här typen av berättelser som griper tag så otroligt mycket, och att boken bygger på verkliga händelser förstärker känslan ytterligare. Jag tycker att berättelsen pekar på detta fantastiska att djurs kärlek går bortom sådant som människor mäter varann efter, som status och yta. John Gray var bara en ensam gammal man, men i Bobbys liv var han det viktigaste av allt.

Nu börjar jag nästan gråta, så det är väl bäst att avsluta det här inlägget…

Val, kval och skval

Etiketter

Vi går mot val, vilket alltid känns lika ångestfyllt. Kulturkollo erbjuder oss i denna veckas utmaning att välja i lite andra frågor, som inte är lika ödesmättade:

Läsa snabbt eller läsa långsamt
– Jag kan helt enkelt inte läsa långsamt, vilket ofta är bra men ibland lite jobbigt, exempelvis om man läser prosalyrik eller serier. Då önskar jag ibland att jag hade haft ro att stanna till lite mer i läsningen.

Läsa eller lyssna
– Alltid! Jag har lyssnat på några enstaka ljudböcker i mitt liv som jag tyckte mycket om, samtliga var John Ajvide Lindqvists författaruppläsningar av hans egna böcker. Annars föredrar jag att läsa i min egen snabba takt och slippa ha någons röst som stör.

TV-serier eller film
– Jag är en udda fågel i dagens samhälle när det gäller detta, men jag har verkligen svårt för TV-serier. Det tar ju sån tid! En film ser man på en viss tid och sen är det färdigt, men serier kan hålla på hur länge som helst. Klart jag ser på serier ibland och gillar det, men jag föredrar absolut alltid film.

Independentfilm eller filmbolagsfilm
– Vet verkligen inte, det är inget jag går på alls när jag väljer film. Men det lutar väl mer åt indiefilm eftersom jag är väldigt trött på alla storfilmer och deras tusen uppföljare.

Singelläsning eller slalomläsning
– Jag blir stressad av att läsa flera böcker samtidigt, även om det händer ibland. Gillar att ha en bok och hålla mig till den.

Låna böcker eller köpa böcker
– Det självklara svaret för en bibliotekarie. Köper böcker väldigt sällan (men älskar de böcker jag har desto mer).

Science fiction eller fantasy
– Den här var nästan jobbig! Men jag får ändå välja SF, såklart, för H G Wells om inte annat.

Fiktion eller biografi
– Jag föredrar alltid skönlitteratur, även om jag tycker mycket om att läsa biografier också.

Läsa efter att-läsa-lista eller spontanläsa
– Tycker om båda, jag har en lång att-läsa-lista på kylen men den bästa läsningen är ändå den spontana.

Läsa gammalt eller läsa nytt
– Jag är så förtjust i gamla romaner och hade gärna betat av varenda bok i magasinet på jobbet. Men läser såklart mycket nytt också.

Läsa i förstaperson eller läsa i tredje person
– Här har jag verkligen ingen preferens, vad jag vet.

Pocket eller inbunden
– Båda har fördelar, men pocket är praktiskt och dessutom ett ganska charmigt format tycker jag.

Inbunden eller läsplatta
– Min Kindle är ett av de bästa köpen jag gjort på senare år, men en riktig bok slår läsplattan alla gånger.

Novell eller roman
– Uppskattar båda, men det är något visst med att verkligen sjunka ner djupt i berättelsen och kunna stanna där länge.

Läsa enstaka böcker eller läsa bokserier
– Om serien är bra är det ju alldeles underbart att läsa dem, men alltför ofta tycker jag att serier svajar eller att det blir utfyllnad av det. Det viktiga är att formatet är rätt för berättelsen.

Läsa svenska författare eller utländska författare
– Kan inte välja! Men jag tycker det är kul att läsa svenska författare, särskilt inom skräck som är min favoritgenre, för att ha koll på hur det svenska utbudet ser ut.

Läsa debuterande författare eller etablerade författare
– Lite samma svar som på förra frågan, i princip. Det är ingen faktor jag tänker på när jag väljer böcker, men jag kan tycka det är intressant att testa en bok av en debutant av nyfikenhet på hur hen är som författare.

Margit

Etiketter

, , , , , ,

Igår avled Margit Sandemo, 94 år gammal. Det känns verkligen sorgligt, eftersom hon är en författare som har påverkat mig enormt mycket. Jag är inte en person som brukar läsa om böcker, men Margits böcker, framförallt serierna Sagan om Isfolket och Häxmästaren, har jag läst x antal gånger och kommer läsa igen och igen. Det finns så mycket humor och värme i böckerna, så mycket spänning, och helt fantastiska karaktärer som varit med mig ända sedan barndomen.

Av de 184 böcker Margit skrev har jag läst drygt 100, och majoriteten av dessa flera gånger om. Jag kan inte nog rekommendera dem om man är svag för släktsagor, trolldom och övernaturligheter, och nu finns de ju glädjande nog att lyssna på på Storytel för alla ljudboksfrälsta.

Att räkna upp favoriter i den här enorma romanproduktionen är inte enkelt, men här är en lista över tio Sandemo-böcker som jag gillar lite extra mycket:

10. Fångad av tiden (Sagan om Isfolket 40) – I denna sena isfolksbok gör en av de drabbade ättlingarna en resa i sina tidigare liv, och får därmed glimtar ur Isfolkets tidiga historia. Så hisnande och häftigt.

9. Nattens demon (Sagan om Isfolket 33) – Min favoritbok av Margit under väldigt många år. Kärlekshistorien mellan den unga Vanja av Isfolket och Tamlin, en nattdemon, är väldigt dramatisk och spännande.

8. Trollmåne (Sagan om Isfolket 36) – Ännu en av de mest romantiska isfolksböckerna, även om det också här såklart finns gott om spänning och magi.

7. Dödens trädgård (Sagan om Isfolket 17) – Boken som Margit skrev på två (!!) veckor. En av nyckelböckerna i serien, där den unga Shira riskerar livet för att försöka bryta släktens förbannelse.

6. Huset i Eldafjord (Sagan om Isfolket 26) – En av de skräckigare delarna i serien, vilket jag förstås gillar. Ett gammalt otäckt hus, ett spöke, vad mer behöver man?

5. Kvinnan på stranden (Sagan om Isfolket 34) – Släktforskarboken över alla andra i serien, där berättelsen om en försvunnen del av släktträdet nystas upp. Och så blir det lite läskigt också.

4. Korpens vingar (Sagan om Isfolket 20) – Skräck på klassiskt vis här, med gamla slott nere i Östeuropa och odöda varelser som vill ont. Detta är en bok som jag ogärna läser när det är mörkt.

3. När mörkret faller (Häxmästaren 3) – Häxmästaren är, tycker jag, en så sorgligt bortglömd serie! Den är måhända inte lika episk som Isfolket, men den står inte långt efter i kvalitet och innehåller så många bra grejer. Hemliga ordnar! Island! Galdrar! Uråldriga varelser! Demoner och andar! Grundberättelsen är riktigt, riktigt spännande och håller, kan jag meddela, för en väldig massa omläsningar. När mörkret faller är tredje boken i serien, och i mitt tycke den absolut starkaste. Den utspelar sig i Tiveden och om man gillar urskog och spökerier och gamla sägner så får man verkligen sitt lystmäte här. Så bra!

2. Färjkarlen (Sagan om Isfolket 31) – Jag har tidigare skrivit om denna bok här på bloggen. En fantastiskt otäck historia med kopplingar till gamla hedniska riter, som jag vill läsa om nu bara jag tänker på den.

1. Vinden från öster (Sagan om Isfolket 15) – Den enormt episka berättelsen om hur Vendel Grip från den nordiska grenen av Isfolket möter sina avlägsna släktingar i den sibiriska ödemarken. Viktiga pusselbitar till släktens ursprung och historia läggs samman, och det är så spännande så man inte vet vart man ska ta vägen.

Jag skulle även vilja slå ett slag för Legenden om Ljusets rike, serien som följde efter Häxmästaren och som binder samman Isfolket och Häxmästaren då karaktärer från bägge serierna dyker upp igen i Ljusets rike. Serien svajar ibland, absolut, men det är spännande och underhållande och Margit är som vanligt inte rädd för att slänga in lite vad som helst som hon tycker är roligt. Just den här flödande kreativiteten, lusten att skapa utan att låta sig hindras av krav på kvalitet eller logik eller oro för vad andra ska tycka, det är så oerhört inspirerande. Margit Sandemo gick verkligen sin egen väg och blev därmed en helt unik författare. Tack för allt, Margit!

Kulturminnen

Etiketter

Det är ny vecka och därmed ny veckoutmaning hos Kulturkollo. Denna vecka är temat nostalgi, vilket passar mig perfekt eftersom jag ägnar oproportionerligt mycket tid åt att drömma mig tillbaka i tiden. Här kommer nostalgienkäten och mina svar:

Första egna inhandlade skivan (SP/LP/CD/whatever men kom inte dragande med spotifylistor, va?)

Absolute Music 21, som jag och min bror köpte tillsammans 1996. Vi tyckte att Cup Noodle Song med Pineforest Crunch var bäst, men Kents Kräm var bara konstig och obehaglig i våra öron. Så icke idag, bör tilläggas.

Tidstypiska modeplagget/modedetaljen du verkligen minns att du hade och var stolt och glad över

Vad jag minns var det väldigt inne med limegrönt och orange 1996 (eller så var det bara jag…). Jag hade mängder av plagg i de här färgerna och minns särskilt ett set med kjol, tröja och tights i limegrönt stretchtyg som jag var så stolt över. Jag hade även en Spice Girls-t-shirt som jag älskade och använde jämt.

Den första ”riktiga” boken du läste själv (bestäm själv vad som är ”riktig”, om det innebär mer text eller svårare meningar, men alltså boken du kände att du verkligen var stolt över att ha klarat av)

Jag känner mig lite bitter över att inte ha något tydligt minne här. Har ingen koll på när jag lärde mig läsa men skulle tro att det var ganska tidigt, måste komma ihåg att fråga mina föräldrar om detta vid tillfälle. Men jag har några tjocka samlingar med Madicken och Barnen i Bullerbyn som jag säkert läste som ganska liten. Sedan läste jag Den gamle och havet i tioårsåldern och den var jag verkligen stolt när jag var klar med, men mest lättad. Borde verkligen läsa om den nu när jag är vuxen och kan förstå vad den handlar om.

Favoritdoft schampo/deo

Jag älskade Fructis-schampo men det som fanns hemma i nio fall av tio var Blåvitts schampo som jag tyckte luktade hemskt. Är fortfarande väldigt känslig för vissa dofter och det har ju uppenbarligen funnits med länge, eftersom jag minns så väl hur viktigt det här med schampot var för mig.

Godnattsagan som lästes tusen gånger

Bra böckers serie Folksagor, med Jan-Öjvind Swahn som redaktör, var egentligen inte riktad till barn – vissa sagor kunde ha ganska otäcka inslag, och många av illustrationerna var knappast barnvänliga (men fantastiskt fina, av t.ex. Hans Arnold). Men pappa läste mycket ur den här serien för oss och vi älskade sagorna, även om det fanns de som gav mig mardrömmar. Och nu inser jag att detta inte var något egentligt svar på frågan, men det är nog det bästa jag kan åstadkomma.

Bokserien du läst om och om igen

Jag hade många serier jag ständigt återkom till som liten, och det som förenar dem är att de handlade om flickor (oftast) som levde förr i tiden. Sådant fick jag aldrig nog av. Jag läste Kerstin Sundhs böcker, Madicken, Katitzi och böckerna om Majken, men serien som påverkat mig mest var nog Kulla-Gulla.

Det här godiset minns jag!

Det fanns något som hette Sura disktrasor, som var gula hårda jättesura karameller. Jag brukade lägga en sådan i ett glas vatten och låta det stå en stund, sen drack jag vattnet som blivit syrligt och sist åt jag karamellen när den inte var lika sur längre. Chokladcigaretter var en annan favorit, som man såklart satt och poserade med som om det var riktiga cigaretter…

TV-serien du fortfarande vill se om

Beverly Hills! Vi följde inte hela serien men såg den under en lång period varje dag när vi kom hem från skolan. Jag skulle också kunna svara Rederiet, serien som verkligen följde mig hela uppväxten, men den ser jag faktiskt om just nu.

Det här är den godaste GB-glassen genom tiderna

Det fanns en jordgubbsglass som hette Red Dream som var så magiskt god men som bara försvann. Jag kan fortfarande inte fatta varför. Alla gillar väl jordgubbar?!

Filmen ”alla” såg och vad du tyckte om den

Titanic kom när jag var 11 år och blev en enorm besatthet hos mig. Alla jag kände gick och såg den, alla kände till storyn och alla hade såklart hört låten. Jag älskade filmen men kunde knappt ta mig igenom den för att jag grät så extremt mycket. Och så är det varje gång jag ser om den.